larssonsresafamily

Vi försöker använda oss lite av thai, men vi upplever att det är lite svårt att minnas alla ord. Språket är inte uppbyggt som vårt, vill du exempelvis ha 4 stycken kycklingar så säger du tvärtemot svenskan…du säger ”Kyckling fyra – Gai see”.

Barnen får lära lite thai i skolan och de kan nu räkna upp till 30 – hur coolt?!!

Jag har ett litet mission och det är att jag varje gång jag åker till Vong ska lära mig något nytt att fråga en urgullig thaitant som jobbar där. Hon kan ingen engelska och verkade rätt sur i början när vi kom hit i december. Men nu tycker hon nog att hon känner oss och ler med hela ansiktet när hon ser oss. Hon heter ”On”. Hon är fantastisk, hon springer runt (eller kanske mer sakta släpar sig runt i sanden) och pratar thai med oss alla, sen ler hon så man ser alla hennes obefintliga tänder i tandraden – och sen skrattar hon.

Tänk hur det är egentligen, vilka första intryck man får av folk i allmänhet – och hur fel det ofta blir. Både On och vår granne Italienaren Marko är hur trevliga som helst, när vi lärt känna varandra lite mer. Men våra första intryck var ju något helt annat. Jag var ju typ rädd för den där weedrökande italienaren som härjade i hans hus alldeles intill vårt. Men nu är han sjukt trevligt, häromdagen kom han till och med ut med ett fruktfat och tackade för att jag är Gerorgiiis moster, det är ju rätt fint ändå?!!

Hela familjen lever ju också så tätt inpå varandra hela tiden så allt som händer runtomkring tar vi alla del av – så även detta. Vi ökar förståelsen för andra men också för varandra när vi möter alla dessa olika typer av människor på vår resa.

Visst är det kul att pranka folk? Det tycker iaf Freja och jag. Hon o jag drog in till Ban Phe för att köpa ny bikini till henne – då fick vi syn på den.. det som kom att bli semesterns bästa möjlighet till Prank… en liten låtsasödla! Såklart var vi tvungna att köpa den! 20 bath fattigare (sisådär 6,50 kr) ägde vi nu en ödla. ”Vad kul, hur ska vi pranka dem?” Sa Freja och jag i munnen på varandra. Vi hade flera idéer och stoppade ned ödlan i familjens gemensamma väska. Och sen, kära vänner – glömde vi bort ödlan som låg snällt i familjens gemensamma väska. Jag och Freja handlade allt vi skulle ha, tog en fika i sarengen och smaskade på gottigheter vi köpt på mataffären. Sedan åkte vi hem.

Senaste på kvällen när vi satt på restaurangen och Danne skulle betala, vad tror ni hände då?? Jo, han höll ju på att dö för att det låg en ödla i vår väska 😂. Jag och Freja höll också på att dö när han länge länge försökte skaka ut ödlan. Till slut skakade han ut ödlan i rabatten. ” Finns den någon mer?” mumlade han innan han stoppade ner handen igen för att få fram pengar. Jag och Freja hade en av våra livs bästa stunder. Vi trodde inte det kunde bli bättre än såhär, men det kunde det eftersom Freja räddade ödlan och smög med den hem.

Väl hemma, efter någon timme eller så, la vi ödlan på Alice huvudkudde. Vilken briljant idé, eller hur?!!! Succén var total – jag och Freja spelade teater som proffs och gick med i Alice hemska känsla över att det låg en ödla på HENNES huvudkudde PRECIS där hon har huvudet också..!! ” Kolla ögonen på den också, FYYY” skriker Alice. Som de goda skådespelare jag och Freja är spelar vi med till hundra procent. Freja står på avstånd och ber mig flytta på hennes kudde i sängen så att den inte ska nudda Alice ödlefyllda kudde.

Jag försökte ju såklart få ut hela kudden ur rummet men låtsades inte klara det, utan fick ropa på Danne som kom som räddaren i nöden. När Danne väl fått ut hela kudden ur huset och ödlan ramlat ned på altan golvet liggandes helt still slänger Danne ur sig: ” Vi får se om den ligger kvar där imorgon, den ser ju fan helt död ut.”

”Det kanske den är också” mumlar jag och Freja och jag tittar på varandra med busig blick. Scenen som sedan utspelar sig i vårt hem är svår att beskriva. Skratten avlöser varandra och Danne och Alice tror inte att det är sant. Vi alla skrattar så vi håller på att dö.

Ödlepranket blev succé kan man säga.

Igår fyllde en av Alice bästa kompisar år, Emma. Emma är också en familjekompis. Vi fick äran att följa med Emma och hennes familj och ett par till – till en fantastisk restaurang i Rayong för att fira henne. Restaurangområdet var uppbyggt med pooler där det simmade vackra fiskar i som man fick mata. Matplatserna låg liksom ovanpå poolerna så man satt mitt bland allt. Man satt på dynor med ett lågt middagsbord, väldigt mysigt. Runt vattnet var det andra häftiga djur som gick och betade. Freja och Emmas brorsa Hugo matade alla fiskar så det stod härliga till.

Efter restaurangbesöket for vi tillbaka till Mae Phim dit familjen Liljegren bor. Emma ville ta en drink i solnedgången på takbaren Mercur. Sedan blev det sista omgången i familjekampen i biljarden.

Emma, är en tjej som alltid sprider ljus och glädje runt omkring sig. Hennes härliga energi smittar och vi är så glada och tacksamma att hon finns i Alices liv – men också i hela vår familjs liv. Vissa barn känns som sina egna, även om de inte är det. Emma ligger under mina mammavingar. Vår familj fylls alltid på med energi när vi är runt Emma. Vi är så glada för denna fina vänskap.

Vi fick en fin härlig avslutande dag tillsammans med hela familjen Liljegren. Nu far de hemåt. Vi fortsätter med vår lyxiga vardagskänsla här i knappt två veckor till. Skola på dagarna för barnen, och sedan umgås på eftermiddagarna och kvällarna. Vi ska ta tillvara på den sista tiden här nu.

Man ska inte köpa hårfärg på Seven eleven och färga sina ögonbryn hemmavid. Det blir liksom inte som man tänkt sig. Varken jag eller Alice har nu några ögonbryn alls. Vi lyckades på något konstigt sätt lyckas färga bort dem istället för att ge dem mer färg. Det stod att färgen skulle vara brun, men när vi väl färgade så såg det ut som grön i själva blandningen men orange/gul på ögonbrynen. Så konstigt och inte alls så snyggt. Alice och jag skrattade så vi kiknade.

Så nu går vi runt här utan ögonbryn alls. Please, remind to yourself – färga inte hemmafärg från seven eleven i Thailand. Det blir sådär.😂

Då tågade helgen in och barnen slutar skapligt tidigt på fredagarna. Vi for direkt till stranden efter barnens önskemål, Alice ville jobba på brännan och Freja och Danne var sugna på att bygga sandslott. Jag och Freja låg och målade i skuggan ganska länge och pratade om ditten och datten. Alice och jag tog en lugn strandpromenad och letade på lite fina snäckor till sandslottsbygget. Det blev en lugn och skön em. Nat och Vong tog emot oss med öppna armar och är så fina mot oss. Jag önskar så att jag kunde lite thai så jag föra enklare samtal med Nat och deras släkting som också jobbar där. Nu blir allt spartanskt med kroppsspråket som främsta kommunikationsvapen och Vong som översättare ibland.

Helgen kommer bestå av lite plugg med Freja, spela kortspel, hänga med min favoritgalning Georgiiii, sol o bad och firande av Alice kompis Emma (som bor i Mae Phim). Det blir en utflykt till Rayong på söndag.

Vill ni veta hur min galning till kompis ser ut när han kommer ut på sin altan..?!! Georgiii alltså, den lilla valpen..!!! Han springer snabbt ut, ställer sig direkt och kollar åt vårt håll genom gallerstaketet – ser han att vi sitter ute i detta läge – så spänner han liksom till kroppen, ploppar ut ögonen och tar ett jättelikt språng nedför alla trappor – sen kutar han, snabbare än blixten själv, till oss och springer runt vår soffa och gärna upp i vår soffa också. Han är helt galen, jag ska försöka få honom på film så ni får se! Han ser så rolig ut. Jag tror till och med Danne har börjat uppskatta denna lilla galning – vem vet – det kanske blir en liten Georgiii när vi kommer hem?! 😅

Skulptur: Big Ben.

Egentid med varandra skapar tid för samtal och umgänge. Våra samtal är djupa och viktiga och jag vet att våra band byggs ännu starkare till varandra. Igår tog vi en 5 km strandpromenad, lite upptäcktsfärd med moppen, tände en rökelse och hade en tyst stund för en familj som har det mycket svårt just nu och åt en lunch på stranden.

Nedan ser ni delar av den långa Suan Som stranden som ligger nedanför vår gata och hus.

Trots att vi varit i området flera gånger tidigare blir det inte tråkigt. Vi upptäcker nya saker varje gång och möter nya trevliga människor varje gång. Bandet hit till Ban Phe känns också det djupare rotat efter varje resa.

” Det känns nästan som vi bor här” säger Danne när vi kör iväg med moppen.

”Ja det gör det faktiskt” tänker jag för mig själv en stund. Barnen går i skolan, jag hjälper dem med det och är mellanhanden mellan deras egna skolor och denna skola och mellan varven jobbar Danne med saker han lovat stötta upp med.

Barnen tycker skolan är intressant, de jobbar mest med sina egna planeringar – men uppskattar nog egentligen mest själva upplevelsen och erfarenheter. Varje dag berättar de vad de varit med om, det är helt klart lite annorlunda att gå i skolan här, de får lära sig lite thai vilket de uppskattar! Om barnen varit ”long stay” hade de fått gått på thai lektioner – hur coolt!?

Dagarna har en annan utformning såklart nu när barnen går i skolan. Livet blir mer vardagslikt, Men att efter skoldagen få njuta av solens sista strålar på ens favoritstrand, chilla vid poolen och för att sedan avnjuta en pannkaka vid pannkaksvagnen senare på kvällen – det känns lyxigt en dag i januari…. Vi njuter och är tacksamma för varje stund.

Så fort jag visar mig ute kommer han kutandes, min lilla kompis – Georgiiiiii! Han vill också ligga och sola tydligen.,,

Min lilla kompis..

Jahapp, 5 veckor har gått – 3 veckor kvar. Det betyder också att det nu rullar in lite nya rutiner för oss. Båda tjejerna började skolan idag. Vi for upp allihop på morgonen och körde 2 pirriga tjejer till skolan. Vi har 5 minuter med moppen att åka så det går super smidigt. Ett snabbt välkomstsamtal innan skoldagen drog igång med för tjejerna. De går mellan Kl.8.30-14.15 alla dagar förutom onsdagar då de går till kl.15.15 och fredagar då de slutar kl.11.30. Det hela var spännande och intressant, men också utmanande såklart. 12 elever var det i klassen totalt, från åk.4 – åk. 9. Barnen går alltså i samma klass, lite coolt då det nog är enda gången i hela deras liv som de får gå i samma klass.

Skoldagen började med samling där de fick lära sig lite thai och annat matnyttigt. Massor av tid för arbete med sitt egna skolarbete vilket är bra eftersom de båda har ganska mycket skolarbete att göra. Skolpersonalen består av thailändare och idag serverades fried rice chicken. Städerskan på skolan heter lite komiskt ”Damm”.

Jag och Danne hade vår egna första dag tillsammans idag, vilket också var ovant för oss. Vi har ju faktiskt inte haft så mycket tid tillsammans som vi kommer ha dessa veckor de senaste 15 åren.

Vi hämtade barnen kl.14.15 och drog efter deras önskemål till stranden för sol, bad, familjetid och middag i solnedgången. Nu väntar det en annan tid här i Thailand som kan liknas lite vid vardag fast med guldkant.

Stranden. Frejas och mitt konstverk, strandigelkotten – känd för att vara extremt snäll och söt. Drog till sig blickar på stranden och till och med fotografering från okänd person. Då har man väl ändå lyckats åstadkomma någonting om någon som inte gjort sandskapelsen i efterhand vill sitta och kolla på den på bild?!😂

Till kvällen hade vi bokat bord på populära She Sail med fantastiskt vacker underhållning i form av trubadur och en sångare utöver det vanliga. Efteråt följde en eldshow, så mysig kväll! En riktig lyxlördag!

Vi är ju ute på ett riktigt äventyr och njuter till fullo. Vi vet att tiden här är räknad och därför försöker vi alla att inte tänka på saker vi längtar efter hemifrån. Självklart saknar vi våra djur hemifrån. Väldigt mycket, men vi försöker att inte längta för mycket – för de finns kvar när vi kommer hem.❤️ Våra familjer och nära vänner saknar vi såklart också – men dem kan vi ju prata FaceTime med vilket underlättar. Vi längtar också efter tacos.