larssonsresafamily

Tack Thailand för denna gång. Vi har fått uppleva allt och lite till.

Resan har betytt massor för vår familj. Här kommer en del ur brevet som jag skrev till familjen.

”Till min älskade familj…

Att få göra den här resan har betytt mer än ord kan beskriva. Jag visste innan att det skulle bli en magisk resa, men jag kunde inte tänka att den skulle bli allt jag kunnat drömma om. 

Vi har haft så mycket tid tillsammans och fått uppleva allt här tillsammans. Vi har haft tid att prata om allt som hänt precis här just nu och hur det känns för alla. Vi har haft möjlighet att se varandra, både när vi haft bra stunder men också sämre stunder.

Till oss alla: Jenny, Danne, Alice och Freja – fortsätt nu när ni kommer hem – att ta varandras händer. Fortsätt att njuta av varandras sällskap. Se varandra i ögonen, fråga varandra hur det är, stötta varandra och älska varandra för dem ni är. När vardagen kryper på är detta extra viktigt, då behöver vi alla varandra ännu mer.”

Att lämna gör ont. Vi alla är ledsna och tårarna rinner nedför våra kinder i omgångar. Vi känner alla så mycket. Vi vet att det är dags och att vi måste fara hemåt, men det gör ont. Kanske mest för ovetskapen om när vi kan komma igen gnager inom oss. Vi har trivts så bra på platsen vi valde, Pearl villa var verkligen en fin plats. Där har vi levt och andats Thailand i så många veckor. Vi är alla överens om att vi känner oss tryggare i Thailand än hemma i Sverige. 

Vi gick upp 04.30 för att hinna göra oss klara innan taxin kom kl.06.00. Vet ni vem som knackade på dörren med två varma koppar morgonkaffe på en bricka? Jo, italienaren Marko och Giorgiiii. Så fint avsked med Marko och hans fina lila valp innan vi skulle fara. Tror ni Marko blev glad över all mat han fick som vi rensade ut? Den italienska pastan sken han upp extra mycket för. Häftiga skydivern Marko, han kommer alltid ha en speciell plats i våra hjärtan. 

Nu är det dags att lämna allt. Vi lämnar gamla och nyfunna bekantskaper och det smärtar att veta att vissa kommer man aldrig mer någonsin att se igen. 

Men till Thailand, vårt andra hem, kommer vi till igen. Frågan är bara när – och fram tills dess, lever vi på minnena. 

Vi har tillsammans gjort resan till något vi alla aldrig kommer glömma. Vi har tillsammans levt i ett annat land, vårt andra hem – i Thailand – i 8 veckor – men nu är det dags att fara hem. Hem till vårt liv på gården Hagalund i Sverige.”

Farväl Thailand, tills vi möts igen.

Vi kan inte förstå att 8 veckor redan gått. Det har gått fort, fast ändå inte. Vi har fått uppleva så mycket tillsammans och vi är så tacksamma för det. Resan kunde inte ha blivit bättre.

Idag, vår sista dag på den plats som känns som vårt ”extrahem” – har vi gjort det som vi tycker allra mest om att göra. Ni ser dagen i bilder nedan. Det har varit många farväl och det är lika jobbigt varje gång. Vi har mött så många fina, spännande och roliga människor på denna resa – flera kommer man ju aldrig mer träffa. Men så är det att resa – och det är lite det som är tjusningen. Jag brukar alltid tänka – ”tills vi ses igen”. Då blir det alltid enklare.

Men idag hos Vong och Nat fälldes det många tårar. Vi hade köpt med oss små presenter till dem och de blev så glada. Jag tror alla grät när vi kramades och sa hej då, till och med massören. Det är fint på något sätt – så enkel bekantskap, men ändå betydelsefull för alla.

Kvällen fortsatte på favoritrestaurangen Imthip. Där blev det också farväl av båda brorsorna.

Kvällen avslutades med drink, live musik och biljard på Sabai Sabai. Ett fantastiskt avslut på en underbar sista dag.

Många farväl hemma i grannskapet. En av de värsta är ju ändå lilla Giorgiiiii.

Torsdag och marknad i Ban Phe! Vi åkte direkt efter stranden och handlade på oss en hel del fina saker. Vi har haft många som hjälpt oss på olika sätt denna period så vi letade en del presenter också.

Jag och tjejerna shoppade loss…och Danne köpte en dricka.. ja typ så.. han skrattade och sa när vi parkerade sarengen ”Jaha, då startar min vänta klocka nu då”. Några i vår familj älskar marknader, andra kanske älskar dem mindre.

I många dagar har packat sarengen full med allt vi behöver och sedan puttrat vi iväg. Allt ser vi, genom sarengens ögon. Vi ser en del thailändares enkla enkla skjul som de kallar sitt hem, vi ser fina påkostade hus, vildhundar som ligger vid vägkanterna, thailändare som sopar trottoaren, tempelområden, munkar, små små enkla affärer som är uppställda över dagen vid trottoarerna, caféer, lekande barn längs vägarna, tvätterier, vi möter thaikvinnor på överlastade sarenger fulla med mat och saker, vi möter mopeder där thailändarna åker tre på en moppe, spädbarn som hänger i hängmattor fastspända i sarengen, vi ser havet med badande människor, ibland har thailändarna en hund sittandes med dem på moppen, vi känner hettan och värmen från solen under sarengens tak…ja allt är så annorlunda här.

Eftersom sarengen är öppen känner vi alla dofter, känner vinden i våra hår, vi pratar om allt vi ser och upptäcker på våra moppefärder. Att åka sarengen tillsammans och upptäcka landet och känna oss levande är en stor del av vår resa. Vi har under denna resa åkt 140 mil. Vi har sett allt genom sarengens ögon.

Soluppgång…och solnedgång…

Livet här fortsätter i sakta mak. Idag gjorde tjejerna sin sista skoldag, de har varit så grymma och vi är så stolta över dem! De tog sig an utmaningen att gå i skola här i Thailand och de gjorde det så himla bra! Nya bekantskaper har skapats och det är alltid nyttigt att lära känna andra människor.

Danne och jag fick till en lunchdate, så mysigt. Lunch på stranden med vågorna i bakgrunden.

Jag måste bara skriva några om våra grannar här, de är så underbara och det är så trevligt med dem. Vilken ynnest att fått lära känna dem alla, så olika personligheter!! Låt mig först presentera (som jag berättat om tidigare) den trevliga weedälskande italienaren Marco, vars hund jag har blivit ”Uncle” till. Han och jag slänger alltid några ord varje dag och tillsammans härjar vi med Geoooorgiiiii.

Sedan har vi pensionärsparet från norr i Sverige med den bredaste norrländskan ni kan tänka er. Och deras lugn, när jag är i deras närvaro känns det som att min puls ska sluta slå. De är så fantastiska personer och är så varma och trevliga. De bryr sig alltid om oss och vi möts alltid av ett leende. Det är en fin känsla.

Därefter har vi träningsparet som bott närmsta grannar med oss. Ett fantastiskt trevligt och socialt par och det är så enkelt att stå och prata med dem. De har köpt hus här utanför Ban Phe och imorgon ska vi nog åka förbi det och kika på det.

Sedan har vi ett par som kallas för Nicke och Tudde. Ett fantastiskt par vars glädje, skratt och energi smittar. Varje gång vi går förbi huset eller varandra skojas det – och det är så himla trevligt! ”Vart ska ni idag då gänget? Ni vet att ni måste prickas av här på min lista innan ni lämnar området.” Skrattar Nicke.

Vi har lärt känna varandra mer och mer under denna tid här. Alla dessa grannar har verkligen fått oss att trivas och känna oss som hemma här på området. Alla på sitt sätt liksom. De är vår Pearl Villa familj.

Inne i Ban Phe har vi hittat en väldigt duktig frisör som både är engelsktalande och kan klippa europeiskt hår! Vilken grej va?!! Vi bokade tre tider och for dit och klippte oss. Alla tre tre tjejer blev nöjda och jag och Alice fick lite färg på våra bryn också – perfekt!😊

Vi avslutade kvällen på Albatraz, en fransk restaurang med endast västerländsk mat. Efter 7,5 veckor med thaimat börjar vi alla bli sugna på våra hemmasmaker och kvällens meny bestod av pasta med köttfärssås och pizza.

Sista timmen bestod av skolfix med Frejas skola och kortspel.

Jag återhämtar mig men det har tagit lite tid. Håller tummarna att övrig familj inte blir sjuk tills vi ska åka. På lördag åker vi hem. Det är ett tidigt flyg och vi åker redan kl.06.00 härifrån.

Vi har ändrat planerna lite här på slutet och tar ledig för barnen de sista två dagarna. Danne och tjejerna satt i helgen och pluggade när jag var dålig så de skulle ligga med i alla uppgifter. Vi hoppas på ett fint avslut på denna resa.

Jag var piggare igår, även om magen krånglade så fungerade det att hänga på på lite olika saker – med anpassning för magen.

Efter tjejernas skola drog vi till stranden. Det var så underbart härligt att komma dit igen, efter en veckas uteblivet strandhäng. Hela familjen njöt till hundra procent.

Nu ska jag och Mr D iväg och leta papaya som tydligen är bra för magen – och kärnorna ännu bättre tydligen!

3 dagars sängliggande med big magproblem är inte kul. Denna gång var det den lilla mammans tur. Blev så illa också så vi gick uppsöka läkare idag. Så hela familjen for in till Ban Phe. Tjejerna gick en sväng till en frisör och hade lite frågor och sedan till seven eleven. Jag fick med mig min klippa i livet och försökte få fram vilka problem jag egentligen hade. Både läkaren och vi förstod hälften av vad varandra sa. Det var hursomhelst skönt att de kollade över mig eftersom jag haft sådana smärtor i magen och det inte blir bättre. Med mig hem fick jag ordination av läkaren med 3 olika mediciner, vila och jag skulle äta ”snäll mat” sa han. ”Du kan äta ris och kuk”, skrev läkaren i Google translate.

”Tack” sa jag och kunde inte kolla på Danne. Då hade jag skrattat ihjäl mig. Sedan åkte vi hem med alla mediciner. Nu väntas det vila och ännu mer vila och hoppas på att eländet försvinner.

Den här lilla galningen är värd ett alldeles eget inlägg. Kolla på honom – hur fulsöt är han inte?!! Nu är han snart fyra månader och alldeles galet jobbig, söt, rolig, knäpp och fruktansvärd på samma gång – precis som en 4 månaders valp ska vara.