larssonsresafamily

Hemma igen i vårt hus där vi trivs som allra bäst. Lugnet och hemma känslan är så skön och vi trivs så bra här. Det bästa med att vara borta är att komma hem – och detta är vårt hem just nu. Det tog några dagar för Alice att repa sig, hon har varit små sliten efter matförgiftningen. Det verkar, peppar peppar, som att vi andra klarade oss denna gång.

Att vara borta såhär länge tillsammans i en familj gör något med familjen. Vi bor tätt inpå varandra och vi gör det mesta tillsammans. ”Man kommer liksom inte undan”. Det gör också att vi möter varandra i alla våra skepnader och vi tar oss an varandras egenheter. Vi har djupa, relativt svåra samtal – när det behövs, vi njuter av varandras sällskap, stöttar varandra när någon har det svårt, irriterar oss på varandra emellanåt, diskuterar fram viktiga beslut inför framtiden, vi skrattar tillsammans och ser varandra för dem vi är.

För oss är detta otroligt värdefullt och jag tror vi kommer möta våren med ett gemensamt leende i vår familj.

Igår tog en en sangtao och åkte runt lite på ön. Först åkte vi till Sai kew (den största stranden på ön) och visade barnen vår gamla bungalow som vi bodde i för 8 år sedan. Man kan väl säga att den inte riktigt såg ut som den gjorde då.😂

Den lilla bortglömda bungalowen med det vackra läget hade verkligen blivit sliten och det enda sällskapet den fått de senaste åren var allt skräp som blåst in från havet. Sorgligt att se.

Lite turist shopping och en smarrig smoothie inne i centrum på Koh Samet. Sedan for vi vidare till stranden Ao prao som vi läst skulle vara den vackraste stranden på hela Koh Samet. Vad vi missat att läsa innan var att typ 90 % av stranden var vigd år lyxresorter, vilket ledde till att vi ivriga turister var utestängda. Vi fick med andra ord snällt nöja oss med ett dassigt hörn av stranden. Jag gillar inte riktigt sådant där, när inte alla är välkomna. Jag förstår ju att de som betalat för dyr plats ska få ha sitt space, men låtsas då inte att vi andra turister är välkomna. Då är det bättre att helt viga stranden åt det som den blivit – en lyxresort – och stänga av för oss övriga.

Vi stannade ett par timmar för lite snorkling i den lugna viken. Fantastiskt vackert vatten, sanden vit som snö (det lilla man såg från vår vy 😂) och några fina fina fiskar samt cool korall visade sig på havets botten.

Kvällarna består av kvällsdrink i solnedgången, kortspel och eldshower här på ön. Grabbarna som kör eldshowerna är helt fantastiska!!

Dags för hemfärd…3 nätter har vi nu spenderat här. Vi har haft det bra, det har varit roligt. Vi har varit riktiga turister som man blir här på ön. Men nu längtar vi hem till huset i Ban Phe och till vår frihet med moppen.

Vi avslutar lite snörpligt med att delar av familjen hastigt insjuknat i magsjuka eller matförgiftning eller liknande här på morgonen. Nu ska vi bara försöka ta oss hem utan större jobbiga incidenter, en galen färd sangtaoen eller båtfärjan kanske inte riktigt är vad man drömmer om i detta läge. Men det känns smidigare att försöka ta oss hem än att leta nytt boende här på ön. Håll tummarna för oss att det kommer gå smärtfritt och att inte alla insjuknar.

Bilder säger mer än tusen ord.

Idag for vi till Koh Samet. Smidigt att ta moppen in till Ban Phe och sedan båt över till ön. Vi tar semester från vår semester och lever öliv för tre nätter och fyra dagar. Lyxigt värre! Tempot blir om möjligt ännu lugnare, familjen är i fokus, umgänget med varandra, solen lyser på oss och vi är utomhus nästan hela dagarna. Vi delar all tid tillsammans och möter varandras blickar hela tiden. Jag är så tacksam för alla stunder vi delar och samtalen vi får till.

Igår var sista dagen med min bror och hans familj. De har några dagar kvar här, men min familj ska åka till Koh Samet och blir där några dagar så vi kommer inte ses mer.

Det har varit fantastiskt att få visa dem vårt sätt att resa i Thailand och möta leendets folk där sarengen är ens bästa vän och tar en dit man önskar.

Vi har haft så många fina stunder tillsammans, mycket skratt, djupa samtal om livets krångligheter, lek och häng med alla barn såklart!

Ibland blir det kulturkrockar. Och då känner man sig så jädra svensk. Tempot i ens egen kropp börjar pumpa, medan thaii people jobbar på i sin lugna takt. Då får man jobba med sig själv, sin egen känsla och inse att det spelar ingen roll det du känner eller hetsar upp dig över just nu. Vad gör väl det om inte alla får tallrikar till maten, kycklingen är slut till maträtten du beställt med kyckling – men de glömmer att informera om det och maten istället uteblir, att salladen kommer in fullsmetad med lactosfylld dressing utan att det stått något med dressing eller att maten ska vara medium stark – men är så stark så hela munnen brinner sönder. Vad gör väl alla sådana här detaljer egentligen?

Det har varit mycket folk i omlopp här de senaste dagarna och det beror på Nyåret, att thailändarna själva har semester några dagar, men också att det är mer folk här i området pga av att de som skulle bott på Koh Chang har bokat om sina resor bland annat hitåt. Det är såklart bra för området i sig, men ställer till det ibland på restauranger osv eftersom de inte riktigt är vana. ”Solly Solly” Sa servitrisen igår kväll när vi efter 1h och 40 min inte hade fått kvällsmiddagen ännu. ”Sorry på dig du” hade jag lust att säga tillbaka” (men eftersom jag nu tränar på att bli en aningens mildare människa så är detta ett perfekt tillfälle att istället svara). ”It’s okej”, but please let the children get their food pretty soon).

Jag och brorsan kollar på varandra och har exakt samma tempo i oss.

Det händer så mycket på en sådan här resa som man liksom inte hinner skriva ned och berätta om. Men en detalj är vår italienska granne som verkligen förtjänar ett eget inlägg.

Den italienska grannen är en störtskön person som vi till en början funderade på om han var okej eller inte. Han är en stor muskulös, tatuerad, yvig, högljudd, weedrökande, telefonsnackare, nyhetsälskande, dålig hörsel, har en basröst som borde höras hem till Sverige, pratat engelska med grötig (som liknar skånsk) dialekt, morgonpigg, kvällstrött med specialintresse för pussel och baslåda till tv:n. Den italienska grannen har bott här i två år, har en son i Italien, en mamma till sonen som han värderar högt och vi tror han jobbar som instruktör inom turismflyg eller liknande.

Ja ni hör ju, en oerhört spännande person. Det mest spännande av allt var att innan den stora händelsen (som skedde för två veckor sedan) var han oerhört suspekt. Jag tänkte på riktigt att han mådde oerhört dåligt. Han stod antingen inomhus vid köksbordet i halvmörker eller stod utomhus och rökte weed. Vi pratade knappt ett ord med varande och hans hälsningar var kortfattade. Men numera – har han helt öppnat upp, ja man skulle kunna säga att han är som en annan människa.

Den italienska grannen kom för två veckor sedan hem med en liten hundvalp!! En liten wippetvalp – helt plötsligt hittade vi varande..! Det är ju nämligen helt omöjligt att motstå denna lilla söta wippet valp som kallas ”Georgiiii”. Ni ska bara höra när denna lilla valp lyckas kissa utomhus och hur glad denna stora man med den ännu större rösten liksom pratar bebisspråk på yvig italienska.

Det händer ju grejjer på ett litet området med en wippetvalp på området, han är pigg som en lärka och springer runt som en galning. Det bästa var ändå när valpen i full kareta sprang till Alice och Freja i poolen och hoppade i. Efter sprang den stora yviga italienaren och skrek ”Geoooorgiiiiiiiii” med sin basröst så jag trodde hela Thailand vibrerade. Georgi överlevde och så gjorde också grannen.

Under några timmar satt vi som åskådare på stranden och bara njöt av att sitta och kolla på alla thai som umgicks på stranden på sin lediga dag. Vi var mitt ibland allt, men ändå som åskådare, eller passiva deltagare kan man också säga. Vi satt och njöt av solnedgången, ljudet av vågorna och alla människor runt omkring oss.

Kvällen avslutades med städning, hämtpizza och filmkväll.

Det nya året firades rejält tillsammans med familjen Börjesson. Det blev först några soltimmar på stranden och sedan på kvällen begav vi oss till Sabai Sabai och reggaekväll. Fina liveband som spelade och sedan nedräkning och tillsammans skåla in nya året. Vi visste egentligen inte riktigt vad vi hade köpt biljetter till…men det blev en rolig kväll med massa musik och thai vs svenskar. Vi skrattade gott åt maten vi fick in vartefter, som vi inte heller visste riktigt vad vi beställt. Men stora fiskar kom in så mätta kunde vi bli. Tur jag och Erica beställt en stor Samsongh (thairom) i vår dryckeshink till bordet så det kunde vi svälja ned fisken med. När vi äntligen lyckats äta upp fisken så kom det två stora till in på bordet, då trodde jag brorsan skulle svimma. ” Man hoppas ju innerligt att de är genomstekta” sa han mellan tuggorna och log.

Kul var det, jag och Danne dansade en sväng på dansgolvet till barnens stora glädje. Livan sov sig genom kvällen, Alice satt i baren med mamman och drack goda mocktails och Freja och Nellie dansade uppe på takvåningen.

Vilket härligt minne vi fick tillsammans.

Och den där känningen vi lämnade in till skräddaren, det blev en lång historia. Men ganska kul den med, men den får bli en kliffhanger – så får vi se om den skrivs ned eller finns med oss i minnet istället. Klänningen följer med oss in i 2026 som en symbol på att envishet, snällhet och målmedvetenhet är bra egenskaper. Snabbhet är mindre bra när det handlar om sömnad.

Nu är år 2026 igång, välkommen!

En lugn dag på stranden och timmarna flög iväg. Otroligt att tiden kan gå så fort när man gör just ingenting. Vi valde vår favoritstrand idag, Wong. Inget är som lugnet och tempot där.

Vi fick åka hem relativt tidigt på em då Danne behövde jobba. Vi andra for hem för att fixa med tvätt och lite bad i poolen. Ett längre samtal med min syster fick jag också till, det var fint.

Middag i solnedgången på en takrestaurang, fin vy men inget vi kommer gå till igen – svårt med servicen osv.

Ska under kvällen försöka kolla om vi kan rädda upp Alice nyinköpta klänning som vi råkat satt saxen i lite snabbt. Ska swisha förbi ”the Taylor” senare sen och hoppas finna hjälp. Håll tummarna åt mig 😅. Fortsättning följer med andra ord.